Sju uppsatser av sju författare, envar försedd med sin litteraturförteckning och notapparat. Redaktörerna står själva för kapitlen om 1617 och 1717. Huvudsaken här är de bakomliggande orsakssammanhangen till det yttre skeendet, samt vlka reella alternativ som eventuellt kan ha förelegat och alltså valts bort.
Epokerna varierar, så även de politiska situationerna och de förväntningar som då dominerade. Utöver det har vi sju olika författarröster som i relativt korta och koncentrerade framställningar vill få sitt sagt. Vare det mig fjärran att beteckna resultatet som en soppa, men onekligen blev det en smula svårsmält för en amatör. Vissa tankegångar kanske närmast i kapitlet om 2017, som ligger sist och därför bildar en avslutning med många öppna frågetecken, är i överkant spretiga och filosofiska.
Sjuhundra år, tre eller egentligen fyra definierade historiska skeden med olika statsskick. Först Kalmarunionens under danska kungar, sedan Vasaättens tidevarv med inre splittringar, och samtidigt en förhöjning av Österlandets status. Långt senare efter det oroliga sjuttonhundratalet kom ryska tiden, det autonoma storfurstendömet, glidningen mot centralisering. Så revolutionen som följde på världskriget och med det uppbrottet från den ryska maktsfären ersatt av en Finsk republik.
Av kapitlen i boken tyckte jag kanske mest om “Alternativen till en luthersk nationalstat år 1517” skrivet av Ulla Koskinen, Fil. Dr. vid Jyväskylä och Tammerfors universitet. Verket kräver nog att få sjunka undan i medvetandet en tid för att därefter tinas upp vid en senare kursorisk genomgång. Kanske man då kunde få ett bättre grepp om det. Mycket beror detta nog på greppet att föra fram alternativ, som gör det intressant men svårsmält.