Författaren emigrerade till Bryssel 2007 efter en karriär (i andra led) vid Utrikesministeriet i Moskva. Han närs av en outsläcklig blandning av hat och förakt för Vladimir Putin. Förutom idealisterna Gorbachev, Yakovlev och Schevardnaze spyr författaren här en störtsjö av galla över allt och alla i Ryssland.
Man har förvånat sig över att Navalnyi hela tiden spärras in av säkerhetspolisen och att han inte kunnat bilda ett oppositionsparti trots att han uppenbart har många anhängare. Förklaringen ges här med en uppräkning av de lagar som Putin infört för att eliminera uppkomsten av en organiserad politisk opposition. Här ingår också en två sidor lång uppräkning av likviderade politiska motståndare börjande med Nemtsov och Litvinenko, samt en statistik över tystade journalister som väcker en läsares fasa:
Goda försök till trots lyckades jag inte på Ringen få in den tabell jag mödosamt kopierat över mördade och tystade jouralister
I mina understreckningar har jag ett antal exempel på politiska mord, ett som kanske ligger en smula utanför definitionen, må räcka: ”According to Novaja Gazeta, the technology of extrajudicial killings was perfected in Chechnya. Prisoners were interrogated under torture, then transported to an uninhabited place, where they were blown to pieces in groups of three to five.”
Författarens sarkasmer är ofta träffande, här ett exempel: ”One must give Yeltsin his due: he did grasp some of what he was told but not enough for a deep understanding of what was going on in Russia and abroad”. Han lanserar också ett nytt begrepp ”Putinochracy” för den nya maktapparaten, som huvudsakligen baserar sig på det gamla KGB, men också på de oligarker som fått överta de forna sovjetiska tillgångarna.
Det är klart att man inte med några axplock kan förmedla innehållet i en sådan här pamflett, men huvudintrycket förblir ett länge undertryckt ursinne, framförallt med Putin, som här får sitt utlopp. Stilistiskt är det en överflödsgärning att ens försöka bedöma boken.