Tredje delen i författarens ryska romantrilogi. Här handlar det om den tyska framryckningen mot Stalingrad vid Don kurvan, sommaren före utnötningsslaget vid staden.
Huvudpersonen en rysk-judisk författare, som deporterats till Kolyma efter sin affär med Sashenka (från den första boken), skeppas från Gulaglägret till fronten för att bli insatt i en straffbataljon. Bataljonen får ridskolning och en snabb militär grundskolning i ett av marskalken Budonnuyis stuterier och sätts sedan in 800 man stark i en kavallerichock mot ett frontavsnitt som hålls av italienska trupper. Två dagar senare återstår sju av de åttahundra. Djupare än så vill jag inte föra läsaren i bokens intrig.
När jag nu läst och någorlunda smält boken och delvis kan dra mig till minnes hur de två tidigare delarna Sashenka och One Night in Winter var så är jag beredd att stå för vad jag häromsistens rätt lättvindigt kom att säga om författaren som värd ett Nobelpris. Han är enormt skicklig och skapar en övertygande bild av kaoset av olika stridande grupper, överlöpare och reguljära från diverse nationer på steppen med sin dallrande hetta och sina dammoln från pansar under framryckning. Brutaliteten och den besinningslösa bestialiteten hos dessa horder lösryckta från förankring i en bekant miljö och utsatta för oavbruten artilleribeskjutning och flygbombning utan möjlighet till skydd är fullständigt hämningslös.
Författarens pålästhet och grundliga arkivstudier i Moskva skiner igenom hela trilogin och de glimtar av Stalin och dottern Svetlana som ges är alltigenom övertygande. Han refererar till många verk av kända författare som sina informations- och inspirationskällor, Anthony Beevor, Vasily Grossman och Anne Applebaum. Jag har läst de flesta och kan i huvudsak verifiera dessa som gott bakgrundsmaterial för boken.
Läs gärna hela trilogin ni blir inte besvikna.