Olberg (1878-1960), född i Riga som Hirsch Schmuschkowitz, var bosatt i många länder och upplevde många regimer. Som menschevik tvingades han lämna Sovjet, som jude tvingades han småningom fly Tyskland och hamnade då i Sverige. Han var journalist, författare och aktiv socialist, med en bred kontaktyta, men framförallt koncentrerade han sig på att döma ut den kommunistiska regimen i Sovjet.
Vad som gör honom intressant var hans tes att kommunismen i Sovjet endast var en täckmantel för en vanlig banal imperialistisk, despotisk stormaktsregim.
Hans socialistiska credo framgår av följande citat ur Socialistinternationalens slutdokument 1951: „Det nya världssamhället, mot vilket socialister strävar, kan utvecklas fruktbart endast om det är baserat på ett frivilligt samarbete mellan länder. Demokratin måste därför etableras på en internationell nivå, under ett internationellt regelverk som garanterar nationell frihet och människans rättigheter.“
Olbergs två söner från hans första äktenskap är kommunister och beger sig från Tyskland till Moskva 1937. En olyckligt vald tidpunkt då Stalins paranoia och terror når sin kulmen. Den ena sonen blir indragen som medsvarande i rättegången mot de tidigare kommunistbossarna, dömd och arkebuserad. Den andra sonen blir arkebuserad utan någon rättegång.Intressanta levnadsöden under en tumultarisk tid i Europas historia.
Författaren Per Enerud har plockat fram ett rikligt material, men någon stilist är han inte. Han bryter ibland ut i förvånade utrop, använder slanguttryck och blandar in sitt eget jag i texten på ett irriterande sätt.