Trots sina nästan femhundra sidor kan man klassificera detta verk som en pamflett. Den beskriver det ryska samhällets utveckling under Putinregimen genom en grupp identifierade personers erfarenheter, parallellt med mer allmänt hållen information. Någon storyline är det inte fråga om, men texten hänger ändå väl ihop och är därför njutbar att läsa.
Sina mest genomtänkta politisk-filosofiska tankegångar ger hon uttryck för i ett kapitel med samma namn som boken. Det kapitlet var något av det bästa jag läst. Hon ägnar självfallet mycket utrymme åt den antihomosexuella politiska driven i Ryssland, som drabbade henne själv så att hon såg sig tvungen att emigrera.
Putins politik, som går ut på att återupprätta Rysslands stormaktsstatus och disciplinera samhället efter Yeltsinperioden, avspeglar sig i indragna TV sändningsrättigheter för privata bolag, kontroll av tidningar, förföljelse av oliktänkare och en återgång till kollektivtänkandet till förfång för en spirande individualism.
Boris Nemtsovs verksamhet och öde, med utvikningar till många andra i hans situation, utgör en röd tråd mot vilken samhällsutvecklingen speglas. Gessen har ju genomgående specialiserat sig på politik och samhällsfrågor som hon beskriver med furioso och bravur. Detta är samtidshistoria som kan och bör intressera.