En tunn liten volym, som inklusive tiotalet sidor förord och den flera sidor långa texten till författarens tal när han mottog Nobels fredspris 1986, bara går på etthundratjugo sidor. Enklaste möjliga text som beskriver skeendet och förhållandena, utan förklaringar, omskrivningar eller utvikningar.
Författaren är sexton våren 1944 när han med sina föräldrar sin lilla syster och samtliga andra judar i ett litet Tanssylvanskt samhälle deporteras. De hamnar i Auschwitz där modern och den lilla systern omedelbart skiljs från fadern och sonen i en första sortering på perrongen, för att aldrig återse varandra.
Vid sorteringen ser han följande: ”Not far from us, flames, huge flames, were rising from a ditch. Something was being burned there. A truck drew close and unloaded its hold: small children. Babies! Yes, I did see this, with my own eyes… children thrown into the flames.”
Far och son överlever de forcerade evakueringsmarcherna vintern 1945. Decimerade från ett tusental till knappt etthundra hamnar de till slut i Buchenwald där fadern svårt avtärd och plågad av dysenteri avlider en natt och är bortstädad på morgonen när sonen vaknar.
Den Israeliska nationens stålhårda oförsonlighet mot sina fientliga grannar, dit de som numera kallas Palestinier räknas, måste alltid och i alla sammanhang ses mot bakgrunden av tyskarnas behandling av judarna under andra världskriget.
Denna bok och ”Five Chimneys” av Olga Lengyel köpte vi vid ett besök i Auschwitz där anstormningen av turister och marknadsstämningen utanför lägerområdet gjorde det omöjligt att förstå och de effektfullt samlade högarna av hårtofsar, skor och glasögon bakom sina glasvitriner inte heller kunde förmedla känslan av tragedi sådan man upplever den genom det skrivna ordet.