I samband med den ryska revolutionen slet sig Ukraina ut ur imperiet och var för en kort tid, endast några månader, självständigt. De ryska bolshevikerna återtog emellertid kontrollen och ägnade sig därefter åt en långt gående förföljelse av nationalister och sedermera också ”kulaker” de mer framgångsrika småbönderna på den Ukrainska landsbygden.
Bolschevikerna var beroende av kornboden Ukraina, dels för att export av säd gav dem hårdvaluta som behövdes för maskininköp till den prioriterade industrialiseringen, dels för att den också säkerställde den egna försörjningen. Kontrollen över bönderna var alltså en prioritet och den utövades genom att beröva dem deras egendom genom att sammanföra jordbrukarna och deras gårdar till kolhoser under statlig kontroll.
Motståndet mot den här politiken var passivt, men också massivt. Stalins order var att det till varje pris måste brytas och kollektiviseringen genomföras. För detta utnyttjades OGPU (NKVD; KGB; FSB) och organisationen i sin tur använde sig av frivilliga huvudsakligen ungdomar från Ryssland. Böndernas förråd av säd, deras husdjur och deras utrustning beslagtogs vid raider by för by. Här var det inte fråga om att göra någon skillnad mellan mat, foder eller utsäde, allt togs (alltså utan ersättning) ifrån dem och vid husundersökningarna användes så hårda metoder som att förstöra hemkvarnar, bakugnar, och hela hus.
Följden blev att landsbygdsbefolkningen i Ukraina inte hade tillgång till mat, mjölk, för att inte tala om kött, och inte heller möjlighet att så för föjande års skörd. Samtidigt ökade Sovjets utlandsleveranser av säd.
En ny lag om kollektivisering och äganderätt infördes där straffparagrafen låter som följer: ”The Central Executive Committee and Sovjet of People’s Commissars of the USSR hereby resolve…
1) To regard the property of kolhozes and cooperatives (harvest in stores etc.) as tantamount to state property.
2) To apply as a punitive measure for plundering (thievery) of kolhoz and collective property the highest measure of social defence: execution with the confiscation of all property, which may be substituted… by the deprivation of freedom for a period of no fever than ten years.”
Följden blev: ”This extraordinary law took an extraordinary toll. By the end of 1932, within less than six months of the law’s passage, 4.500 people had been executed for breaking it. Far more – over 100.000 people – had received ten year sentences i labour camps.”
Följderna av Stalins beslut beräknas numera efter tiotals år av källforkning till cirka 4.000.000 dödsfall på grund av hungersnöd, men siffror uppemot tio millioner döda cirkulerar fortfarande.
Applebaums bok är en strikt historisk redogörelse, väl underbyggd med tjugotalet sidor litteraturreferenser. Simon Sebag Montefiori citeras på pärmen med orden: ”Magisterial and Heartbreaking”.
Om allt detta var Hitler naturligtvis väl informerad när han inledde sina egna utrensningar några år senare. Hungersnöden i Ukraina betecknas med uttrycket ” Holodomor”.