Om jag räknade rätt så är detta författarens tjuguåttonde bok och jag tror att samtliga är baserade på inspector Brunetti och hans utredningar av kriminalitet i Veneto. Det kan ju inte hjälpas att läsaren, som en gång lockats till dena „honey pot“ småningom börjar känna sig lätt frustrerade av bristen på variation, fastän det familjära känns nog så gott till en början.
Intrigen får sin upprinnelse vid en privatskola där droger säljs till eleverna. Därifrån för den oss till dementa patienter och fifflande med recept för dessa i syfte att bedra staten på understöd och fylla apotekets kassakistor. En revisor med kort stubin hotar systemet och blir tystad, men Brunetti genomskådar med den blomsterälskande sekreteraren Elettras hjälp hur det gått till.
Upprullningen lämnar jag till läsaren, med konstaterandet att commissario Patta inte heller denna gång förmått komma med något konstruktivt.