Något motvilligt köpte jag denna bok tillsammans med en bunt andra. De andra har jag läst och anmält, nu också denna. Under tiden har jag på Grankullagillets vårmöte hört Bruun berätta om bakgrunden till boken och också slängt käft med honom under frågestunden som följde.
Med facit i handen konstaterar jag att Bruun representerar exakt samma syn på dagstidningen som jag har, med krav i främsta rummet på nyheter och analys av dem och av det politiska skeendet. Förutom nyheterna har ledarna, understreckarna och kommentarspalterna alltid varit de källor jag öst ur vid läsningen av dagstidningarna. HBL frångick denna linje och förlorade sin plats som vägande part i samhällsdebatten. Samtidigt gick upplagan ner med förödande fart.
Hur allt detta gick till och vem som stod bakom besluten avslöjar författaren klart och tydligt och utan att darra på manchetten. Han gör det dessutom med glödande passion och en ledigt läsbar stil.
Hufvudstadsbladets öde är en första rangens fråga för oss finlandssvenskar, därför uppmuntrar jag alla ringettor att stifta bekantskap med boken och småningom, om också i liten skala, bidra till debatten för att försöka förmå beslutfattarna att ändra kurs på skutan.