Författaren, född i Azerbadjan, var redaktör för en kommunistisk sedermera indragen tidning i Helsingfors, satt en tid i fängelse efter inbördeskriget, flyttade sedan till Petrosavodsk och småningom till Moskva, där han blev avrättad i Stalins utrensningar 1938. Han började emellertid sin karriär som universitetslärare med Azerbadjan, språk och kultur som läroområde och ämne för ett par böcker, varav denna är en.
Boken handlar om den Persiska kvinnan som han beskriver som följer: „En märkvärdigt trånande, flickaktigt drömmande själ strålade ut från de djupsvarta ögonen med de långa mjuka ögonfransarna. De hade någon besynnerlig, sugande kraft. Hyn bryntes starkt av reflexen från sidendräkten. Ennes näsa var tunn, nästan genomskinlig, och idealiskt vackert böjd. Läpparna voro smala, men högröda som av hett blod. När hon skrattade, syntes en krans av vita glänsande tänder.“
Hela den tunna boken går i samma stil och ter sig därför lätt löjeväckande för en sentida läsare, men att Lassy var starkt påverkad av sina upplevelser med representanter för det täcka könet i Persien råder det inget tvivel om.