A masterpiece tutar The Times på pärmen. Femhundratrettiofem sidor om hur en konsertpianist under ett dygn före en viktig konsert låter sig ledas än hit än dit av till synes slumpmässiga händelser.
Kan begripa idén med boken och kan också acceptera att den är ett mästerverk i sitt slag, men kan inte tycka om den eller rekommendera någon att läsa den. Har haft den framme halvläst i månader och nu försökt komma igenom den men ännu återstår ett hundratal sidor och nu känner jag på mig att jag ger upp.
Har läst annat som jag tyckt om av samma författare.