En mycket otrevlig historia, som dessutom slutar extremt tragiskt för huvudpersonen som 1947 blir anklagad, för gud vet vad, av ryssarna och prompt avrättad med en kula i nacken.
Witold Pilecki var en vidpass trettioårig ”gentleman farmer” vid krigsutbrottet, gift med två små barn. I boken om honom väljer författaren i sitt förord uttryckligen att säga att boken inte på någon punkt är fiktion.
Då det polska sammanbrottet inför den tyska invasionen var ett faktum och tyskarna började samla ihop utbildade personer, lärare, tjänstemän, intellektuella för transport till koncentrationsläger erbjöd sig denne Witold att för motståndsrörelsens räkning låta sig interneras för att där bygga upp en motståndsorganisation.
Koncentrationslägret Auschwitz nära Krakow baserades på några existerande kaserner och byggdes småningom ut och utvidgades under tyskarnas kampanj i Sovjet ytterligare med ett andra läger Birkenau.
Witold kom alltså dit 1940 och kunde följa med hela utvecklingen från internering via massavrättningar till utrotning. Han fick till stånd en småskalig motståndsorganisation i lägret. Man hoppades på att göra uppror med hjälp av den polska motståndsrörelsen och bombanfall från England.
Gruppen lyckades i några omgångar smuggla ut rapporter till omvärlden, men dessa vann inte gehör bland ledande politiker i Stor Britannien inte heller i USA, vardera helt upptagna av problemen med Atlantkonvojerna, försvaret av Egypten och sedermera med förberedelserna för invasioner först i Italien sedan Frankrike.
Jag har gjort några undertryckningar i boken som jag i det följande kommer att citera utan dess vidare kommentarer:
-
- Then on Christmas Eve, the prisoners returned from work early to find a massive Christmas tree festooned with colored lights installed beside the kitchen. For a joke, the SS had stacked as presents under the tree the bodies of prisoners who had died that day in the penal company, mostly Jews.
- 3.150 Sovjet POWs had died in roughly a month – more than all the Poles that had perished in the camp’s first year of existence.
- Around 10.000 Jews where gassed in May.
- Yet another outbreak of typhus prompted the SS to kill up to a hundred sick patients a day using phenol.
- The report included a monthly breakdown on Polish and Soviet deaths and highlighted that thirty-five thousand Jewish had died I Birkenau since May. Transports arrived every few days bearing Jewish families for gassing, and 3.500 people could be disposed of in two hours.
- In July 1944 the Germans had occupied Hungary that spring and were in the midst of deporting half of the country’s eight hundred thousand Jews to Auschwitz. Up to five thousand were gassed each day, outstripping the capacity of its crematoria. The camp authorities were burning bodies in giant funeral pyres again.
Mycket har jag under åren läst om utrotningskriget mot judarna, men den här skildringen hör till de värsta. Besökte, motvilligt, för ett år sedan Auschwitz i samband med en släktträff i Polen. Av någon egendomlig anledning berör mig denna sorts skildring mer än åsynen av stället där allt utspelade sig, fastän rummen fyllda av glasögon, eller avklippt hår, eller kappsäckar är nog så fasaväckande. Det är helt enkelt inte möjligt att leva sig in i den situation som rådde där.