I brist på något nytt att läsa valde jag att börja uppifrån till vänster. Sex inbundna volymer av samma författare valde att inte hörsamma min kallelse, upptagna som de var med att stötta upp taket väl förskansade bak en dekorativ ribba på hyllan. Den första häftade volymen har jag nu således, lätt gulnad, i min hand och det återstår att se om jag känner igen intrigen efter alla dessa år.
Det första som slår mig är att författaren ägnar mycken omsorg åt att beskriva både miljö och personer. Hon anslår en sympatiskt vardaglig ton och även om jag kommer att möta ett monster bland dem så förefaller de verkliga.
Perioden är mot slutet av nittonhundraåttiotalet, miljön en karg och blåsig udde vid Norfolks kust. På udden lever ett antal udda personer, där står också ett kärnkraftverk som indirekt spelar en central roll i boken. Chernobyl och Three Miles Island ligger i ett nära förgånget och har tydligt inspirerat författaren.
Kommissarie Adam Dalgleish har ärvt en gammal väderkvarn efter sin tante och tillbringar sin semester där för att reda upp och ta beslut om hur han skall förhålla sig till arvet. Vid samma tid pågår efterspaningar efter en sexfixerad seriemördare i trakten. Ytterligare en kvinna mördas, samtidigt som det kommer fram att seriemördaren tagit livet av sig. Ett copycat mord alltså och en annan skyldig med helt andra motiv.
Mer kan inte sägas om storyn. Däremot kan jag med glädje igen en gång konstatera att P.D. James är en första rangens deckarförfattare. Hon har många titlar på sitt CV och är värd all uppmärksamhet av dem som gillar genren.