Fukuyama är den filosof som präglade uttrycket att vi går in i en historielös tid, när Sovjetunionen rasade ihop och USAs hegemoni stod oemotsagd. Av honom har jag tidgare läst hans första bok „Political order and Political Decay: From the Industrial Revolution to the Globalization of Democracy“.
Individen kontra massan, individen i gruppen, individens dignitet som självständig person. Ämnet lämnar fältet fritt för ändlösa variationer och förklaringar. Ibland känns förklaringarna nästan enfaldiga, andra gånger blir man förvånad och desorienterad i mångfalden. Jag vågar inte mig på att gå in i texten och försöka belysa eller förklara vad Fukuyama har skrivit, nivån är definitivt för hög för det.
Har man ambitionen att försöka förstå sin omvärld så är detta klart en bok som är värd att stifta bekantskap med – känner man sig lat skall man inte försöka.