MATILDA 1102 – 1167, var dotter till Henry I och Edith-Matilda av Scotland. Som åttaåring skickades hon till Tyskland för att giftas med kejsaren Heinrich V. Äktenskapet blev barnlöst. Femton år senare dog kejsaren och Matilda tvingades att lämna Tyskland. Hennes då åldrande far tvingade in henne i ett nytt äktenskap med Geoffroi av Anjou för att på det sättet sammanbinda Kungens franska besittningar Normandiet och Aqvitanien. I äktenskapet föddes tre söner. Henry I, som förlorat sin son i ett skeppshaveri, testamenterade sitt rike till Matilda och hennes söner, men efter hans död lyckades hennes kusin Stephen ta makten och bli krönt till Kung av England. Därefter följde en lång förbittrad kamp där Matilda i ett skede faktiskt regerade som drottning, men tiden var inte mogen för kvinnlig tronföljd och det slutade illa. Slutligen efterträddes Stephen dock av hennes son, som Henry II.
ELEANOR 1124 – 1204, var född hertiginna av Aqvitanien och var först gift med Louis VII av Frankrike, ett inkompatibelt par, med skilsmässa som följd. Sedermera gift med Henry II av England. I det äktenskapet föddes sju barn, av dem sönerna Henry, Richard (Leijonhjärta), Geoffrey och John (utan land). Sönerna förde krig sinsemellan och mot sin far om arvet i ett allmänt hämningslöst kaos. Eleanor fungerade som regent under flera år då den nyblivne kungen Richard var på korsfarartåg och sedan satt inspärrad i ett österrikiskt fängelse.
ISABELLA 1295 – 1358, var dotter till franska kungen Philippe IV och gift med Edward II av England. Edward var svag och homofil. Han hade ett par favoriter som han höjde till skyarna, vilket ledde till svåra stridigheter med tio års mellanrum i England. Isabella hade sina egna favoriter, men fick lov att kämpa för sin sons Edward IIIs arvsrätt. I det instabila läget var hon som fransyska inte någon populär personlighet.
MARGARET 1430 – 1482, dotter till René av Anjou och gift med Henry VI av England. Henry var utvecklingsstörd och därmed en total nolla. Svåra inbördes stridigheter följde då olika mäktiga intressen tävlade om att i praktiken styra England. Margaret kämpade för sin sons Edwards arvsrätt.
MARY TUDOR, dotter till Henry VIII och Katharina av Aragonien, kortvarig regerande drottning, som utlöste kaos med sin motreformation.
Huvudintrycket är att ”those glorious knights in their shining armours” var ett jävla pack, som ena minuten svor högtidliga trohetseder, för att följande minut bryta dem. Så naturligtvis blir man igen en gång helt förvirrad över den engelska högadelns namnbyten när de ärvde titlar. Boken är trevligt skriven, delvis uppenbarligen på ganska tunt historiskt material under medeltiden. I alla fall inte romanartad utan strävar till historisk korrekthet, med en viss tolkningsfrihet.