Boken utgör, som tidigare nämnts, en första del av fyra som går under benämningen: Finlands svenska historia.
Beroendet av arkeologiska fynd och bristen på skrivna urkunder gör att historieskrivningen blir trevande för perioden före tolvhundratalet. Kamkeramiken i Finland respektive Sverige tycks i alla fall visa ganska liknande drag. Bronsfynd pekar på vidsträckta handelsförbindelser på vardera sidan. Man antar att det funnits en viss germansk d.v.s svensk invandring i kustbygderna i Finland på ett mycket tidigt stadium, men att denna sammansmält med den finska befolkningen före kristendomens utbredning och det svenska kungadömets uppkomst.
Det svenska intresset för Finland baserade sig på överbefolkningsproblem på den svenska sidan parat med missionskravet från den katolska kyrkan. Tarkiainen framhåller att den svenska invandringen och bosättningen i huvudsak berörde de finska stammarnas relativt obebyggda utmarker längs kusterna. De konflikter om rätten till mark och fiske som uppstod löstes dock huvudsakligen till invandrarnas favör. Sålunda bestämdes att fiskevattnen närmast land skulle höra till inbyggarna vid kusten. En äganderätt som hållits vid liv ända till 1990-talet då kastfisket på privata vatten förklarades fritt.
Invandringen stannade vid kusten, men fälttågen mot tavasterna och framförallt krigen mot Novgorod som samtidigt strävade att annektera mark i Finland avsatte spår i form av vissa befästa borgar i det inre av Finland, Tavastehus, Viborg och senare Olofsborg.
Prästerskapet måste enligt en påvlig bulla kunna det inhemska språket. Detta gav Åbo stift en möjlighet att favorisera inhemska präster mot utnämningar från Uppsala. Det finska språket annammade en mängd svenska ord och uttryck och förändrades rätt radikalt från sina ugriska rötter, men dock med bibehållna grammatikaliska uttrycksformer så att prepositionerna aldrig införlivades i språket. Om Mikael Agricolas modersmål har det tvistats mycket, författaren är dock av den åsikten att han kom från ett svenskspråkigt hem, där han dock tidigt kommit i kontakt med finskan via husfolket. Sedermera måste han lära sig en god finska för att kunna utöva sitt prästkall, men under den första tiden som präst i Åbo föredrog han att predika på svenska. Att han var mycket språkbegåvad och behärskade många språk inklusive latin och grekiska råder det inte några tvivel om.
Den kanske viktigaste och konkretaste nyttan som Finland hade av att inte hamna under Novgorods inflytande (och det var nog det enda alrternativet) var att livegenskapen aldrig infördes i Finland. Den västeuropeiska kulturtraditionen och den Romersk katolska, senare Lutherska kyrkan infördes via Sverige. Det svenska kungadömet växte till sig och etablerade sig i Stockholm under samma tid som etableringen på den finska sidan av viken skedde. Stockholms läge som huvudstad dikterades långt av de livliga förbindelserna österut.
Initiativet att skriva Finlands historia utgående från det svenska perspektivet är lovvärt och denna volym är intressant och läsvärd om också bitvis rätt tung.