Den gåtfulla mästaren på sitt bästa. Stories inside stories och tragedi radad på tragedi. En fantasi så övermåttan rik att man häpnar.
Det skulle vara intressant att veta om han har funnits på Svenska Akademins förslagslistor i något skede, eller om den typ av författarskap han representerar kanske inte alls passar för svenskarna. Kanske han är för produktiv, möjligen håller han sig alltför envist fast vid en viss typ av romaner och kan därmed tyckas en smula ensidig, men bra är han.
Det finns passager som man gärna skulle citera, men vid närmare eftertanke skulle det inte ändå fungera. Det återstår därför för dem av er som låter sig lockas att själva bilda sig en uppfattning.