Michael Bakunin, Prins Peter Kropotkin, Sergei Kravchinsky, Vera Figner, Sergei Nechaev, Markis Victor–Henri de Rochefort-Luçay, Louise Michel, Elisée Reclus, Errico Malatesta, Edward Carpenter, William Morris, Johann Most, se där en rad av de främsta anarkisterna under artonhundratalet.
Anarkismen som de presenterade den var en socialistisk utopi, där statsmakten vittrat bort, folk arbetar i co-operativ, alla har mat på bordet och ingen mera kräver makt över, eller slakt av sina medmänniskor. Av de uppräknade är det bara två: Kravchinsky och Nechaev som personligen utfört politiska mord. De övriga är filosofer, som dels varit med om politiska oroligheter, Pariskommunen eller liknande och dels var föredragshållare, författare och uppviglare.
Alla utsattes för förföljelse av Okhranan, Sureté, Secret Service och motsvarande statliga organ. Många av dem satt långa perioder i fängelse, eller bland ryssarna förvisade till Sibirien.
Anarkismen hade också en våldsam falang som förövade politiska mord och sprängde bomber. Det märkliga är emellertid att en betydande del av attentaten var inspirerade och finansierade av säkerhetstjänsternas infiltrerade agenter i akt och mening att gripa och strypa dessa rörelser. London var den ort i Europa där emigranter, bland dem flyende anarkister fann en fristad. Efter den blodiga veckan, som utgjorde avslutningen på pariskommunen 1871 då 35.000 parisare fick sätta livet till inte så mycket i själva konfrontationen, utan i en besinningslös slakt då Paris fallit, blev Londons East End målet för tusentals kommunarder. Där förtätades den uppgivna och hämndlystna stämningen och där uppstod terroranarkismen.
Av de stora namnen desavouerade sig Bakunin genom att försnilla den socialistiska rörelsens medel för att bygga sig ett slottsliknande residens i Lausanne. Henri de Rochefort var en narcissistisk vindflöjel, som varit med i pariskommunen och levde ett rikt överklassliv som flykting i London, finansierade anarkister, men sedan stödde general Boulangers försök till statskupp. Reclus var författare till ett geografiskt verk i 19 volymer, men också till pamfletter i anarkistisk anda. Kropotkin återvände till Sovjet, där han blev entusisastiskt mottagen av sextiotusen flaggviftande bolsheviker, men blev sedan utfrusen av Lenin och dog några år senare bortglömd och i armod på ett småbruk utanför Moskva. Malatesta som ledde strejkerna i Ancona och var en fokhjälte, blev utfrusen och försatt i husarrest till sin död av sin tidigare lärjunge och medhjälpare Benito Mussolini.
Boken är rik på detaljerade skildringar av olika personer, deras kupper och motåtgärder från säkerhetstjänsternas sida i all oändlighet. Det är svårt att hålla i sär och prosan är inte överhövan inspirerande, men det har ju sina poänger.