Sovjet inledde sitt stora anfall mot Näset den 10 juni. Tio dagar senare stod striden om Viborg, som därefter följdes av en veckas strider vid Tienhaara och främst Kivisillansalmi.
Viborg, som skulle försvaras ”till varje pris” föll alltså på tio timmar den 20 juni. Appel har undersökt orsakerna till försvarets snabba sönderfall. 20 Brigaden som sattes in för försvaret kom sent fram och kunde organisera sig först den 19 juni. Brigaden hade inte fått med sig tillräckligt med ammunition vid utskeppningen från området kring Svir.
Brigadens underhållsavdelning var den sista som kom fram och det för sent för att kunna förse brigaden med nödvändig ammunition. En ammunitionsdepå vägrade lämna ut ammunition utan order från högre ort. Brigaden grupperade sig i olämplig terräng alltför långt ute i de sydöstra delarna av staden. När sammanbrottet där var ett faktum fick den inte tillstånd att upprätta en ny försvarslinje väster om stadskärnan på andra sidan sundet. Ryssarna hade mängder med tunga tanks, som det inte fanns förutsättningar att stoppa. Panik utbröt i några enheter, som sedan medförde en upprullning av fronten och massflykt västerut mot Tienhaara.
Därefter följde alltså flera dagars heroisk kamp kring de två söndersprängda broarna vid Kivisillansalmi och Tienhaara. Det var alltså här som det finlandssvenska regementet IR 61 förde sin framgångsrika försvarsstrid, som förhindrade ryssarna att ta sig över sundet och därefter som tänkt var rulla upp Tali Ihantala försvaret i ryggen och åt andra hållet rycka fram mot Kouvola och Kotka.
Detta alltså skeendet i möjligast komprimerad form. Boken fördjupar självfallet bilden och strävar att reda ut enskilda händelseförlopp som bidrog till sammanbrottet och massflykten. Boken är kortfattad, torr och saklig. Författaren var själv med (20 år gammal) vid Tienhaara.