Författaren använder 17 sidor i slutet av sin bok till att försöka analysera Ivans, 1530 (krönt 1547) – 1584, bevekelsegrunder för de ytterst märkliga åtgärder han vidtog i sitt rike och hans bisarra uppförande. Författaren är professor emeritus i Russian Studies vid University of London, hon har alltså alla förutsättningar att förstå och förklara tiden och dess mentalitet, men uppgiften blir även henne övermäktig.
Ivans far Vladimir III dog när han var tre år och hans mor Jelena Galinskaja när han var åtta. Det förefaller som om han skulle ha lämnats rätt ensam och blivit hårt behandlad av de ledande bojarerna under sin ungdom. Som ung tsar (han var den förste storfursten av Moskva som tog titeln) hade han därmed ett stort sjävhävdelsebehov när han försökte hävda sin makt mot klicken av bojarer som styrt landet under de senaste femton åren.
Under sitt liv hann han ingå äktenskap hela sju gånger och åtminstone två av hans fruar blev mördade, en av dem efter bara två dagars äktenskap. Brudarna vaskades fram genom brudmönstring, ett förfarande med landsomfattande kungörelse att alla giftasvuxna döttrar till furstar, bojarer och andra märkespersoner skulle beses för ändamålet. Det kunde vara fråga om upp till 2000 flickor som på detta sätt granskades.
Ivan förde krig under 27 år av sin regeringstid. Han erövrade khanaten Khazan och Astrakhan och försökte förvärva Livland, men misslyckades. Han ledde aldrig sina arméer i strid, utan var tvärtom personligen feg och flydde långa vägar när Krimtartarerna gjorde en räd och lyckades bränna ned Moskva. I sin personliga rädsla försökte han förhandla fram ett avtal med Elisabeth I om rätt till asyl i England vid behov. Ett annat och viktigare utslag för denna paranoida skräck var att han delade upp storfurstendömet i två nära nog lika stora delar, hans personliga områden ”opritjina” och resten ”zemsjtjina” eller jorden, som styrdes av bojarerna. Inom opritjina byggde han upp en personlig förvaltning, kastade ut alla stora jordägare och grundade nya fästen där han huvudsakligen levde. Hela operationen utgjorde ett skräckvälde av enorma mått, som också utarmade godsen och samhällena till den grad att mot slutet av hans tid där fanns kvar mindre än 10% av den tidigare bondebefolkningen. Det i sin tur gav sedan upphovet till den ryska livegenskapen.
Att redogöra för boken och Ivans liv mera i detalj är omöjligt i detta sammanhang, men det berömda sonmordet var tydligen ett slag utdelat i vredesmod och därefter djupt ångrat.