En vacker fabel om en liten sjuk flicka som till sin tröst och hjälp får en AF, en artificial friend. Berättelsen inleds med att den lilla AF sitter utställd i ett butiksfönster och flickan trycker sig mot rutan och förklarar för sin mor och för AF att det är denna hon vill ha.
AF är solenergiladdad, dyrkar alltså solen och utnyttjar varje tillfälle att söka sig till ljuset. Hon, det är alltså fråga om Klara, tror att solen kunde hjälpa den lilla sjuklingen och till den änden gör hon därför en ”helig” pakt med solen om att få hjälp för flickan. När hon får tillfälle att fullfölja sin del av pakten måste hon avstå från en del av livsviktig vätska i sin hjärna för att kunna utföra det hon lovat.
Hennes livskraft blir nedsatt, men flickan repar sig småningom, växer till sig, söker sig till universitet, glömmer grannens pojke – sin barndomskärlek, glömmer Klara. Varefter boken utmynnar i att den bortglömda Klara med tynande krafter, undanslängd i ett skrotlager, filosoferar över sitt uppdrag som AF och därmed över sitt liv.
En ytterst originellt konstruerad story, som lever på att den omges av ett poetiskt skimmer som på något oförklarligt sätt övervinner allt. Jag är djupt tagen av den.