Under en regnig veckolång resa försökte jag mig på att läsa boken, men kom aldrig längre än till halva första kapitlet. Det var inte bokens fel.
Det sympatiska draget i författarens skrivsätt finns kvar, men greppet är tätare, förvecklingarna skickligare gjorda och slutet både överraskande och värmande.
Då det är fråga om en kriminalroman så undviker jag att ge någon antydan om innehållet, men vågar hoppas att Vavi och andra entusiaster för den lättare, spänningsmättade genren skall finna denna bok och tycka om den. Till åtskillnad från de nya skandinaviska deckarna innehåller den inte några grova överdrifter, eller särskilt råa scener, men kan därför inte beskrivas som på något sätt tam.