Nu har även jag läst boken och finner att jag inte har just något att tillägga till Ullabellas introduktion (i Ring 1 – Boktyckarna):
”
”WINTER IN MADRID” av C.J. Sansom, en spännande spionroman. Året är 1940, isande vindar och ovanligt mycket snö gör livet i Madrid svårt. Franco har tagit makten i Spanien, Hitler gör vad han kan för att förmå Spanien att gå med i kriget mot Storbritannien. Det spanska inbördeskriget 1936-39 har trasat sönder landet och folket och de olika politiska rörelserna, fascister, falangister, kommunister, republikaner, fortsätter att strida och ange varandra. Mat saknas och nöden är stor. Engelsmännen upprätthåller en handelsblockad från Gibraltar. Spanien har inga guldreserver, dem tog Stalin när han hjälpte till i kriget, spioneriet flödar på de västerländska ambassaderna.
Harry Brett, 31 år, är konvalescent efter Dunkirk och kan inte fortsätta vid fronten. Hans far hade stupat under första världskriget och modern dog i spanska sjukan. Omhändertgen av en onkel placerades han i den fina privata skolan Rookwood, där han fann en vän i Bernie Piper och senare delade rum med Sandy Forsyth, son till en biskop och det svarta fåret i familjen. Sandy blev snart relegerad från skolan och försvann. Bernie deltog i det spanska inbördeskriget med kommunisterna och förklarades saknad och stupad i slaget vid Jarama 1937. På begäran av Bernies föräldrar åker Harry till Spanien för att ta reda på om han lever men pga inbördeskriget måste han hastigt återvända med oförrättat ärende. Nu hösten 1940 blir Harry kontaktad av Foreign Office i London/spionavdelningen och ombedd att resa till Madrid för att i egenskap av translator vid ambassaden (hans spanska var flytande) egentligen spionera på Sandy Forsyth, som bedriver skumraskaffärer för spanska regeringen. Bäddat för spännande läsning, och mera tänker jag inte heller gå in på här…..
C.J. Sansom är en skicklig författare och jag hade svårare än han att förflytta mig från 1540-talets London till 1940-talets Madrid efter hundratals sidor i sällskap med Matthew Shardlake!”
Det blir kanske en smula för gastkramande mot slutet av boken, en överdrift i komplicerad ”spycraft” men visst var den nöjsam läsning.