En debutdeckare av en frilansjournalist som är född till en av Sveriges äldsta ätter. Värdig alltså att beskriva ett Stockholm året efter kungamordet.
Och beskriver gör han med besked. Många varianter av tidsbilder har man under åren läst, men denna hör till de bättre. Lite ställer jag mig ändå frågande till om det då verkligen söps så obeskrivligt mycket och ofta som det görs i den här skildringen. Kan inte minnas exakt (och orkar inte slå upp hur det var), men har en känsla av att det under den aktuella perioden fanns beslut på att stävja hembränningen och lägga skatt på det som kronan genom sina licenstagare tillhandahöll den törstiga publiken. Men kanhända var det under den ordentlige Karl XI:s tid.
Den röda tråden här är å ena sidan kärlekslöshetens förödande förbannelse, å den andra det fördärv en otyglad kåthet kan leda till. Av bokens fyrahundrafemtio sidor brukas ändå större delen till beskrivningar av miljöer, framförallt kanske av värdshuskällare där den mindre bemedlade kundkretsen njöt sin fritidsfylla. Det hindrar naturligtvis inte att diskussioner förs mellan suparna och att dessa för handlingen vidare.
Grymheten som kärlekslösheten utmynnar i tillskrivs en mindre vetande moder, som alltid sågs stående vid ett fönster där hon knyckte vingar och ben av allsköns flygande insekter. En förunderlig form av inspiration för brottslingen, men också för författaren som konstruerat historien.
Ett ambitiöst förstlingsverk som man kan hoppas får uppföljare. Författaren är ännu inte fyrtio fyllda.