Åldrandet och döden beskrivna i varierande miljöer, män och kvinnor, dock med tonvikt på kvinnorna. En konverserande ton, inte en tillstymmelse till handling eller story, men ett övertygande grepp och en stor fond av erfarenhet och kunnande hos författaren.
Personerna är valda med omsorg, de har varierande bakgrund, lever i divergerande miljöer och är övertygande tecknade. En cancersjuk kvinnlig forskare, en systematiskt jäktande kvinnlig socialarbetare, en åldrande akademiker som slagit sig ner i en trevlig villa på Lanzarote ger väl tillvaratagna möjligheter till varierande aspekt och intressanta personhistorier.
Exemplet jag citerade häromdan visar på att stilen kan nå poetisk höjd, men utmärkande för boken är nog ändå den utsökta vardagligheten.