Boken utmynnar i en relativt enkel och positiv kläm: ” Identity is the theme that underlies many political phenomena today, from new populist nationalist movements, to Islamist fighters, to the controversies taking place on university campuses. We will not escape from thinking about ourselves and our society in identity terms. But we need to remember that the identities dwelling deep inside us are neither fixed nor necessarily given to our accidents of birth. Identity can be used to divide, but it can and also has been used to integrate. That in the end will be the remedy for populist politics of the present.”
Före den kommer därhän går författarens diskussion i oändliga kringelikrokar kring identitetsbegreppet, som gör boken både svårläst och sömndrivande. Trots att den är kompakt, bara 183 textsidor har den en notapparat på fyrtio sidor, som jag ärligt sagt inte orkat ta mig an.
Kontentan är att identitet, i både individuell och gruppform, mer än inkomstskillnader och ägande utgör de bärande politiska motsättningarna nuförtiden. Detta beskrivet genom belysning av invandrarproblematiken i Europa, beslutsfattandet inom EU, de över tio miljonerna illegala invandrarna i USA m. fl. exempel.
Att detta måste gå via ”thymos”, ungefär ande eller personlighet (med risk för att jag missförstått) ett begrepp tydligen skapat av Socrates och ”me too” som effekt av Harvey Weinsteins erotiska svinerier, gör det snarare krångligt och svåröverskådligt än klart för en enkel läsare. The Times kultursida kommenterad på pärmen säger: ”As wise as it is compact” – möjligen på filosofins höga höjder.