Boken beskriver en bonderesning i Norfolk på 1540-talet, under tiden för förmyndarförvaltningen för den minderåriga Edward, Henrik VIIIs son. Missnöjet hade sin upprinnelse i godsägarnas alltmer hårdhudade begränsningar i vad som genom århundraden varit byarnas gemensamma marker ”commons”. Godsägarnas specialisering på får för ullproduktion krävde vidsträckta betesmarker och detta gick ut över småböndera.
Beskrivningen av de upproriska böndernas läger, deras sammanhållning och disciplin är alltigenom sympatisk. Deras slutliga nederlag och det blodbad som följde är förmodligen ganska på kornet, så också synpunkterna hos det högre borgerskapet i London, som hade föga insyn och förståelse för böndernas rättvisekrav.
Författaren har en genomgående benägenhet för detaljerad mångordighet, så också i denna volym på åttahundra sidor. Det hindrar emellertid inte läsaren att finna skildringen historiskt intressant och nog så livfull.