Volym nummer tre i Finlands Svenska Historia. Ett massivt verk om 403 sidor och femtiotalert sidor fotnoter. Ambitiöst studerat och framlagt för läsaren. Vår småningom skeende frigörelse från den ryska påtrycknigarna genom modesta förändringar. De frihetsävande förändringarna å sin sida var försiktigt hållna deklarationer som åtminstone delvis kunde av ryssarna uppfattas som stöd för dem, mot mera rabulistiska konkurrenter.
Den ryska överhögheten stödde finskspåkiga grupper och initiativ i tron att men på det sättet kunde dra mattan under svensheten i landet. Under frihetskampen 1918 hade den vita sidan stöd av en svensk frivilligbrigad, som säkert inte hade konstituerat sig så länge Ryssland var kontrollerat av Tsaren, men Lenins expansiva lära fick även de försiktiga svenskarna att materiellt stöda den vita sidans kamp i inbördeskriget.
Författaren Engman har gjort en solid, men alls inte lättläst genomgång av förhållandena under de aktuella hundratio åren. Engman har mottagit ett antal stipendier och pris för sitt författarskap, bl.a. Hertig Karls pris. Som min släkts bakgrund och existens i Finland är oupplösligt förenade med Hertig Karl och den häst han fick överta av unge Henrik Wrede när hans egen stupat under honom, finner jag detta avlägsna samband lätt humoristiskt, även om tiden skiljer sig från den aktuella, med över etthundra år.
Språkfrågan är och förblir nog en bok för „aficionados“, men den har mycket att ge, som blixtrar fram ur det något överväldigande materialet.