18.03 Historien är tätare än tät. Femhundra sidor har jag nu läst, men förutom att historien är så förtätad, serveras den också i rätt så petit tryck i pocket format. Det blir omöjligt att jobba med längre perioder för mina gamla ögon (för att inte tala om kopplingen till hjärnan). Nu tar jag alltså igen en gång paus. Men vilken detaljrike-dom den bjuder på!
31.03 Den täta historien utmynnar i ett kapitel om hur EU kan jämföras med Imperiet och vad man lärt sig av erfarenheterna under olika epoker. Imperiet bestod av mycket divergerande områden, stater ledda av prinsar, hertigdömen och kyrkliga förläningar samt huset Habsburgs egna vidsträckta och spridda domäner. Från Preussen i norr till Podalen med enklaver här och där. Något administrativt förenhetligande av domänerna försökte man inte ens uppnå.
EU däremot arbetar kollektivt på basen av frivilliga avtal med medlemsstaterna, men har tv. ingen skatteuppbördsrätt och ingen militär arm, vilket klart begränsar dess handlingsförmåga i synnerhet som besluten enligt statuterna bör vara enhälliga och det är svårt att uppnå då något land (Ungern) alltid har möjligheten att sätta käppar i hjulen.
Bokens detaljrikedom gör att historiens linjer blir svåra att greppa, men å andra sidan förväntas man nog ha någotslags överblick om man ger sig på att läsa en sådan här utredning. Måste säga att jag är en smula smickrad över att min sondotter Alexandra och hennes man Carl Filip tyckte att den var en lämplig julklapp till gubbfan.