Scenen är New York 1938 och huvudpersonen en ung flicka som jobbar som en av femtio i en ”typing pool”. Hennes vänner, hennes möten, hennes kärlekar, allt beskrivs med en lätt touch och avslutas med att hon trettio år senare tar en drink och resolut låter bli att med vemod se tillbaka.
Receptet har tydligen fungerat bara för författaren, som nu senast gjort succé med ”A Gentleman in Moscow”. För en äldre läsare känns det litet väl dravligt och föga inspirerande. Måste dock medge att min upplevelse av New York var ensam kort och i väntan på att komma vidare, samt för ungefär fyrtio år sedan. Alltså ”who am I to say”.
Ganska säkert kommer boken att i kretsen av läsare i ringen möta ett bättre öde än den nu gör introducerad av mig.