Det har gått lång tid sedan jag läste 1793 och följaktigen var det inte lätt att återknyta till storyn, även om miljöskildringarna kändes bekanta. En ung ädling har blivit bedragen på sitt arv, en ung kvinna föder tvillingar hur hänger dessa händelser och personer ihop inom storyns ram? Något riktigt svar på frågan får jag inte och därmed känns boken en smula flytande. Kanske klarare i morgon än nu omedelbart efter avslutad läsning.
Det är ett noggrant beskrivet kommande och gående i de gamla Stockholmskvarteren som känns något överdrivet. Gestalterna beskrivs långt genom sina handlingar och förblir därmed tvådimensionella, sedda på visst avstånd och bara undantagsvis som verkliga personer.
Boken bjuder ändå på intriger och skeenden som gör den trevlig att läsa så visst vill jag rekommendera den som nöjsam underhållning.