Som jag tidigare påpekat så har Harris goda idéer när det gäller intrig. Det händer alltid spännande saker i hans böcker, men samtidigt är det fråga om fabriksmässigt producerad enklaste möjliga underhållning. Vilket inte hindrar mig från att köpa och läsa en ny Harris varje gång jag råkar se en, däremot suktar jag inte efter nästa mellan varven.
Denna gång en sen-medeltidsmiljö cirka ettusen år efter det att Apokalypsen slukade den föregående högkulturen cirka år 2015. Lite ditten och lite datten som slutar med en katastrof vid en arkeologisk utgrävning av en sorts väldig antik betongkonstruktion uppe på en höjd, som man inte kan utröna vad det kan ha haft för funktion (vattentorn?). Mer behöver kanske inte sägas, utom att den sköna damen inte är helt ung, men nog så handlingskraftig.