Författaren är fd. kolumnist vid Bussinesweek, Washington Post och Boston Globe numera också professor vid Brandeis University. Boken är en pamflett riktad mot Trumpismen, en väl underbyggd sådan.
På försättsbladet citeras Charlotte Bronté, Aristoteles, Karl Polanyi, John Maynard Keynes och Dani Rodrik. Jag väljer att visa upp citaten av Aristoteles: ”A polity with extremes of wealth and poverty is a city not of free persons but of slaves and masters, the ones consumed by envy, the others by contempt”; och Keynes: ”Ideas, knowledge, art, hospitality, travel – these are the things which should of their nature be international. But let goods be homespun whenever it is reasonably and conveniently possible; and above all, let finance be primarily national.”
Boken kändes så svår till en början att jag gav upp mindre än halvvägs, jag är ju inte nationalekonom eller ens ekonomiskt sinnad. Nu vid andra försöket har jag långt om länge pressat mig igenom den och måste med en gång säga ifrån att inte kan eller skall författaren lastas för min bristande förmåga att absorbera texten.
Tesen går i korthet ut på att placerare, privata eller institutionella inte skall ges full frihet att fungera. Att kapital inte skall kunna gömmas i ”tax havens”. Att sociala stöd, infrastruktur, och mycket annat bäst sköts av staten och att när dessa funktioner privatiseras så tenderar resultatet att bli negativt för flertalet av befolkningen. När till allt detta läggs den accelererande koncentrationen av kapitalet så blir konsekvenserna dystra. Författaren förespråkar alltså statlig deficitfinansiering och stora insatser för att förbättra infrastrukturen (detta gäller specifikt USA).
En konsekvens av att läsa den här typen av böcker är att jag i morgon dag måste köpa en ny gulpenna för att boken är överstreckad och pennan tömd. Några ”random” citat: ”Today the distinction of open versus closed societies tells only part of the story. A more pointed distinction, as Soros has recognized, is democratic societies versus crony-capitalist societies. Corrupt capitalism seems to be gaining, while the number of democracies is shrinking. Some twenty-five
Democracies have failed just since 2000.” och ”I note that sacrificing sovereignty is something that the US does willingly – eagerly – when the impact is to undermine regulatory constraints on capital and commerce. When the goal is to constrain business or advance human rights, the US usually balks.”
Nåja inte är dessa klipp på något sätt speciellt representativa för författaren, utan närmast att se som lösryckta uttryck som jag reagerat inför och slösat med gulfärg på.
Boken är väl värd ansträngningen, avbrottet i min läsning var dock klart till skada för min förståelse av den.