Följande utgör en kommentar till Ghita Jänttis inledning om boken i Ring 1:
Det avslutande stycket i Utvald att Leva lyder som följer: ” Adolf Hitler var en ensam, oftast missnöjd man som ständigt hade grandiosa men orealistiska planer och misslyckades till slut med allt han företagit sig. Han var en man som behövde krig för att stilla sin rastlöshet. om man, för en stund, lyckas bortse från hans gärningar, framstår han som en ömkansvärd person.”
Ett omdöme skrivet, visserligen långt senare, men dock av en Jude som under kriget lyckades fly från Polen, men före det hade upplevt allt det hat, det hot och allt det fruktansvärda som Judarna där fick utstå.
Bokens skickligt uppbyggda balans mellan livet i Częstochowa och i Sverige visar tydligt på skillnaden mellan ett skräckvälde styrt av en hänsynslöst envis demagog och ett demokratiskt samhälle där inget tänkbart scenario pekar på något allvarligt yttre hot.
När man som Sverige kan klara sig utan att bli indragen i ett världskrig genom att leverera stål och tillåta transport av främmande trupper genom sitt territorium så finns det inte rum för svallande politiska känslor.
Författaren har åstadkommit en lättläst flytande text av allmänt intresse och blivit belönad med goda försäljningssiffror. Han har haft en ovanligt mått av tur i sitt liv, men också fått leva med skräcken och ett hårt men givande slit.