Författaren är Senior Research Fellow at All Souls College, Oxford, vilket minsann märks på bokens utformning och innehåll. Stilla flyter Don brukar man säga och något trögare en denna text får man verkligen leta efter. Boken tar avstamp i förhållandena på Adriatiska havets östra strand i några småstäder som under medlet av femtonhundratalet lydde under Venedig, men blev erövrade av det ttomanska riket. Den kretsar kring medlemmar av familjerna Bruni och Bruti från den lilla staden Ulcinj nära Dubrovnik.
Tre generationer av släkterna figurerar, de är med om allt som sker före och efter slaget vid Lepanto, de är periodvis engagerade som förhandlare för Venedig med Ottomanerna, periodvis som ottomanska ståthållare i Moldavien och senare igen som författare av en politisk/ekonomisk redogörelse för förhållandena i en del av riket, som överlevt för att den till stor del kopierats in i ett större verk av en annan författare, som fick stor spridning, men förbjöds i Venedig. Om det låter invecklat så motsvarar det det föreliggande verkets stil och innehåll.
Ottomanernas aggressiva agerande på östra Medelhavet, deras invasion på Cypern, Lepanto och Malteserriddarnas raider och rena sjörövarverksamhet allt finns med och alltid är dessa två Albanska familjer representerade.
Som historiskt forskningsprojekt måste materialet, svårtillgängligt som det säkert varit, ha tett sig särdeles intressant. Gärna läser man historia, men en så finstilt dito som denna, utan nämnvärda indelningar blir för tung för en normalt läslustig person som mig. Därmed inte sagt att den inte skulle innhålla en massa intressant stoff, krig, örlog, slaveri, påvliga och andra konspirationer – es gibt doch grenzen.