L i författarens namn står för Lisa framgår det ur en presentation, med foto av en långhårig, trutmunnad blondin, i slutet av boken. Min envetenhet som läsare, denna gång hårt prövad, är därmed bevisad.
Värre smörja har jag sällan utsatt mig för, det visar också på det begränsade utbud som Bonniers har i sin Akademen butik i ”Tapiola”. Pärmen är oskyldigt vit, men har en lodrät spricka på mitten, efter genomläsningen förstår man att sprickan syftar på konstförfalskningar och på, för att använda det engelska uttrycket, ”cunt”.
Mord, konstlad erotik och konstförfalskningar är vad som bjuds på, allt i rikliga mängder och groteska former. Ett innehåll som detta kräver ingen skrivartalang och boken uppvisar inte heller någon sådan. Däremot bjuder den i ett efterord in läsaren till en författarens fan club på nätet där man kan tro att än mer groteskerier virvlar runt.
Fy den lede sånt strunt jag nappade efter Fukuyama.