Det har ju nog ryktats om denna bok att den utgör en hård kritik mot president Trump, men en sådan nedsabling och sådana invektiv hade jag ändå inte kunnat föreställa mig.
Ett stycke, där Trump uttalar sig om de planerade ändringarna I Obamas hälsovårdslagstiftning, talar för sig själv: Pressed in a campaign interview about the importance of Obamacare repeal and reform, Trump was, to say the least, quite unsure of its place on the agenda. „This is an important subject but there are a lot of important subjects. Mybe it is in the top ten. Probably is. But there is heavy competition. So you can´t be certain. Could be twelve. Or could be fifteen. Definitely top twenty for sure.“
Boken hävdar att Trump i sitt privata rum har tre TV skärmar där han följer med Fox News och andra utsändningar så mycket han kan och ofta på bekostnad av schemalagda uppgifter. Uppenbarligen lyckas han ideligen överraska sin stab med innehållet i sina „tweets“. Han gav sparken åt FBI chefen Comey på det sättet och lyckades därmed trassla in sig ordentligt så att den speciella åklagaren Mueller blev utsedd att reda ut den sk. Rysslandskontakten, något som fortsatt hänger över honom och hans svärson Jared Kushner som ett damoklessvärd.
Boken kräver tålamod med jargongen och ett ganska stort intresse för Foggy Bottom politik. Jag kom igenom den, men den bjöd inte på någon läsglädje inte heller på några djupare insikter, förutom kanske den något förvånande att världen styrs av de mest märkvärdiga och inkompetenta personer.