En massiv biografi, som följer Joseph Goebbels liv från 1923 framåt till det bittra slutet i Führer bunkern i april 1945.
Goebbels var son till fattiga föräldrar i en liten stad Reydth på vänstra Rhenstranden. Han var deformerad av en klumpfot och ganska småväxt, men hade en djup röst som tillsammans med ett vaket intellekt visade sig fungera bra när han hittat sitt hem i uppstickarpartiet Nazisterna i början av tjugotalet. Gruppen kring Hitler var då rätt liten och Goebbels oratoriska gåvor kom väl till pass och gav honom tillträde till den inre cirkeln. Hans andra styrka var journalistiken, där han kom att inta en central roll i den nazistiska partipressen.
Goebbels första större uppdrag för partiet blev att 1925 axla ansvaret för verksamheten i Berlin, med titeln Gauleiter. Partiets position där var svag, medan Gregor Strassers SA ändå hade lyckats få ett fotfäste och ordnade demonstrationer och marscherade framförallt i arbetarklassdistrikten där de mötte stark opposition och fysiskt motstånd, med påföljande kravaller. The rest is history kunde man väl säga då det ändå är omöjligt att här gå in på detaljer.
Det framgår att Goebbels var en utpräglat narcissistiskt lagd natur, att han klängde sig till Hitler och var beroende av de privata samtal som denne hade med honom. Hitler spelade också en avgörande roll i makarna Goebbels äktenskap. Hustrun Magda, tidigare gift Quant (BMW ägarfamiljen än idag) var först föremål för Hitlers speciella intresse, men gifte sig sedan med Goebbels och fick fyra barn med honom, i tillägg till den son hon hade från sitt första äktenskap (sonen blev svårt sårad under Afrika kampanjen). Under alla år som följde var Hitler nära involverad med makarna Goebbels och Magda tillbringade i flera skeden längre tider i Berchtesgaden utan att maken var med. Intrycket av „menagé a trois“ är påfallande, men bekräftas inte.
Goebbels roll som tredje rikets propagandachef utspelade sig i en ständig kamp mot andra prominenta figurer, som Sepp Dietrich med ansvar för pressen, Ribbentrop som hade sin egen propagandaenhet vid utrikesministeriet, Rosenberg som ansvarade för de ockuperade områdena under kriget och bedrev egen propagandaverksamhet. Han lyckades aldrig förvärva en position i Hitlers innersta råd, utan blev tvärtom många gånger överrumplad av de beslut som fattats och hade därmed svårigheter att förbereda den breda allmänheten på vad som komma skulle, eller själv anpassa sig till de ofta tvära kasten.
Goebbels var från första början en envis och oböjlig judehatare. Det framgår att det närmast var hans initiativ att judarna måste bära den gula stjärnan. I egenskap av gauleiter drev han också mycket aktivt på fördrivningen av judarna från Berlin från och med våren 1943.
Han förespråkade det „totala kriget“, dvs. en mobilisering av alla till buds stående personalresurser för Wehrmachts räkning. För att genomföra detta lyckades han 1944 få Hitler att utnämna sig till högsta chef för rikets resursallokering, vilket naturligtvis ledde till konflikter framförallt med industriansvarige Albert Speer.
Kontentan av boken är emellertid att Goebbels rätt långt levde i en illusionsvärld där han själv stod för analyserna av den allmänna opinionen och i sina digra dagboksanteckningar beskrev skeenden på ett självförhärligande sätt, utan att man i efterskott har kunnat se att hans åtgärder skulle ha varit av större betydelse.
Hans narcissism drevs till sin spets då han på våren 1945 beslöt att i Hitlers efterföljd ta livet av sig själv sin fru och sina fyra halvvuxna barn för att „ingen av dem skulle ha någon plats i ett samhälle efter det totala nederlaget“. Före det hade han emellertid under halvtannat år pendlat mellan möjligheterna att inleda fredsförhandlingar med den ena eller den andra av de allierade makterna, men utan att lyckas påverka Hitler på minsta sätt.
Boken kan rekommenderas bara för „aficionados“, den är detaljerad och tungläst och 700 sidor lång.