Boken kretsar kring huvudpersonens ”jagets” uppväxt och liv i skuggan av en förmögen borgarsläkt. Jaget har allmänt sympatiska drag, men en något undanglidande framtoning. Han lär känna syskonen Rabell i sin tidiga barndom och lever i ett hat/kärleksförhållande till dem under större delen av sitt liv.
Han beundrar sonen Alex, som är dominant och företagsam, och han är förälskad i den egensinniga systern Stella. Kring Alex svävar förutom jaget även ett par andra killar, en lydig grobian, Kribe en sympatiskt känslosam pojke som i sen vuxen ålder visar sig vara bisexuell och Klasu en fiffig ung man och dennes syster. En stor del av boken handlar om dessa personers inbördes relationer.
Med systern Stella inleder jaget ett förhållande, som med många avbrott fortlever livet ut och som utgör bokens egentliga kärna.
Jaget blir författare, som efter en initialframgång har svårt att finna tonen på nytt. Han lever ett slags halvliv som vikarierande lärare och hänger med i utkanten av det Alexska menageriet, iakttar, funderar och lägrar ömsevis systern Stella och Alex avlagda flickvänner.
Av det här materialet har författaren snott ihop en roman på nästan femhundra sidor. Den tunnas visserligen, som han själv medger, ut mot slutet och byter i viss mån litterär form, men håller ändå ihop. Beundransvärt säger säkert de flesta, inte alls oävet skulle jag vara böjd att summera. Men som sagt finner jag boken litet vag, den bjuder inte på sådana ”vibes” som jag hoppats på trots utmärkta skildringar av både kärlek och känslolös kyla.