På min bokhylla i sovrummet, som jag har framför ögonen varje gång jag sätter mig på sängkanten har denna bok av Irwin Shaw lyst emot mig med en grön rygg och titeln i stora vita bokstäver. Hyllan börjar till vänster med “Tough Men Don’t Dance” av Norman Mailer, fortsätter med hans övriga verk och glider sedan över till John Steinbeck.
Steinbeck läste jag först på svenska i de tidiga tonåren, man kan väl säga att han tillsammans med Frans G. Bengtsson gav mig grunden till mitt livslånga intresse och nyfikenhet att läsa. Sedermera har jag skaffat alla Steinbeckar på originalspråket och inkluderat hans mera konstifika verk som hans annoterade “The Acts of king Arthur and his Noble Knights” plus en brevsamling som hans änka sammanställt “A life in Letters”.
De två nämnda författarna fyller sextio centimeter av en ovanligt lång 120 cm hylla. I gränssnittet till den mera blandade delen av hyllan står “Bury My Heart at Wounded Knee”, tätt följd av några böcker av Paul Auster, sedan följer Tom Wolfe “A Man in Full”, några volymer av Robertson Davies, Irwin Shaws “De nakna och de döda”, den odödliga “Mörkrets hjärta” av Joseph Conrad, Malamud, John Irving och sedan en rad humorister börjande med “Pretty Polly Barlow” av Noël Coward via David Niven, Victor Borge och Dirk Bogarde till den sista boken i raden “Add a Dash of Pity” av Peter Ustinov, alla ambitiösa som författare med mer än ett verk på sin meritlista.
Acceptable Losses handlar inte, som man kunde tro, om generaler i första världskriget som kalkylerar hur stora förluster som det lönar sig att ta för att erövra den kulle där tyskarna är förskansade med sina kulsprutor. Den handlar om en litterär agent i New York som blir utsatt för ett hot, en shootout, en sprucken blindtarm och slutligen ett mordförsök, allt utan att någonsin uppfatta varför. Kan inte säga att jag är vansinnigt förtjust, trots att boken har definitiva förtjänster. Upplägget med sin vardagliga miljö, med bakgrund i en småskalig och strävsam verksamhet som lysts upp av en ren tillfällighet av en högst oväntad bestseller och därmed medfört ett tillfällgt ekonomiskt uppsving, är nog så övertygande beskrivet. Skulle det vara fråga om en brittisk författare och engelsk miljö hade jag antagligen fallit för den. Nu känns New York så främmande och den amerikanska skrivstilen på något sätt så plebejisk att boken inte lyfter för mig. Och ändå har jag tillbringat åratal i USA och sist och slutligen bara några korta veckor i England.
Irwin Shaw är ju en känd och accepterad författare och värd ett bättre öde än att nagelfaras av en nobody femtio år efter det denna bok utkom. Nog är han värd att läsas.