Hur och varför Ullabella fått ögonen på denna författare kan jag inte riktigt utröna. Den förra boken var en parodi på P.G. Wodehouse och nu denna ganska dravelbetonade Londonskildring. Skeendet koncentrerar sig kring tre centra, en middagsbjudning med många och välbärgade gäster, en ung pakistansk mans hopp ut i jihadiströrelsen och en fondmäklares jonglerande med en bank på fallrepet.
De två senare motiven högst aktuella vid den tid boken skrevs, det första ger en bakgrund och samligspunkt för huvudpersonerna. Under middagen hamnar en f.d. bankman i dispyt med fondmäklaren och gör att stämningen i det disparata sällskapet sjunker, jihadistens föräldrar behandlas som pakir trots att de är hemma från Yorkshire och förmögna leverantörer av chutney till landets matbord.
Jihadisten Hassan tar sitt förnuft till fånga i sista minuten och inser att han egentligen genom sin explosiva död velat imponera på den ouppnåeliga skönheten. Skönheten bekänner att hon älskat honom i åratal. Allt är således frid och fröjd när även mäklaren kunnat slinka hemifrån efter middagsbjudningen och slå sig till ro framför sina börsskärmar på kontoret.
Dussinvara!