En uppjazzad doktorsavhandling på en smal och hårt specialiserad del av Romarrikets historia. Den börjar självfallet med Julius Caesar, men ämnet tycks vara hart när outtömligt och den stillsamma lilla flickan med glasögon (författaren) som finn avbildad långt bak i boken har grävt på och öst på. Det ena hårresande fallet efter det andra behandlas i detalj med goda bakgrundsbeskrivningar och en stor portion invävd humor.
En lättsam bok alltså, men också djuplodande. Vilka som togs av daga, kategorier och individer, på vilka grunder det skedde, straff, hämnd eller för nöjes skull. Besynnerligt underhållande, men ämnet är ju bekant för var och en sedan skoltiden, för många dessutom på basen av fördjupad läsning. Spartacus och hans sextusen följeslagare i slavupproret, upphängda i kors längs via Appia, nämns av någon anledning inte specifikt, men själva korsfästningen som avrättningsmetod kombinerad med utdragen tortyr behandlas nog. Tummen upp eller tummen ner finns självklart med i beskrivningen av romarnas söndagsnöje – gladiatorspelen.
Omdömet på pärmen: ”Funny, scholarly, erudite, irreverent…” stämmer bra.