Denna gång måste jag göra som Vavi och direkt citera den uttömmande texten på bokens bakpärm: “Gabriele d’Annunzio (1863-1938) är nästan okänd hos oss, eller möjligen ökänd. Man tror felaktigt att han var fascist. I Italien har den litterära uppvärderingen varit enorm de senaste tio åren och kulminerat vid 150-års minnet av hans födelse.
Men levnadsloppet är unikt. Debut som underbarn, listar sig in i Roms societet och förför hertigdotter och gifter sig, men sammanlever med andra aristokratiska älskarinnor, berömda skådespelerskor som Eleonora Duse samt premiärministerns dotter. Gör succé som dekadent romanförfattare i Oscar Wildes anda och nyskapande modernistisk lyriker, väljs till parlamentet som konservativ estet, går över till socialisterna i protest mot massaker på arbetare, tvingas fly ur landet undan sina fordringsägare. Återvänder i triumf när första världskriget utbrutit och befordras till lansiäröverste, flyger stridsuppdrag och förlorar ett öga, bombarderar Wien med flygblad, torpederar österrikiska flottan i dess hemmahamn och skriver dikt om saken på hemvägen till sitt harem i Venedig.
dAnnunzio erövrar efter kriget den jugoslaviska staden Fiume och inför syndikalismen som statsskick. Tvingas hem till italien, planerar syndikalistisk kupp, men knuffas ut genom ett fönster på uppdrag av Mussolini som i stället tar makten. Framlever sina sista år som en sorts fånge i världens mest kitschiga författarpalats, sysselsatt med avancerad erotik och hatiska uttalanden om Hitler.”
Göran Hägg gör ett briljant jobb med ett underhållande stoff och biografin blir därför en pärla.
https://www.bokbloggar.se