Clancy is dead – long live Clancy, för att parafrasera vad man brukar meddela vid tronskiften. Den här boken visar med all önskvärd tydlighet att datorerna, som hjälpt Clancy att spotta fram så många böcker om Jack Ryan, har lärt sig alla hans knep så att allt som behövs är ett scenario så skriver boken praktiskt taget sig själv.
Har alla hans böcker, men de står nederst på en hylla där resten av utrymmet upptas av produkten av “The James A. Michener Machine”. De två är inte lika i sitt val av ämne, inte heller i stil, men i vardera skönjer man mer av produktion än av genuint författarskap.
För att ge en antydan om innehållet så gäller denna volym “the Suwalki gap” d.v.s. Den smala landbryggan mellan Litauen och Polen, inklämd på ena sidan av Vitryssland och på den andra av Kaliningrad enklaven. Den är ju till stort förfång för ryssarna, som måste köra sina landtransporter till Kaliningrad via Litauen. Försökte nyss fånga en karta för att sätta in här i texten, men tyvärr är jag så oskicklig att det inte lyckades (tar gärna emot råd).
Liksom det mer kända Fulda Gap i Tyskland, som ansågs vara den naturliga invasionsleden för ett sovjetiskt anfall så är det alltså frågan om ett känsligt område, den enda landförbindelsen mellan Baltikum och det övriga Europa. På sitt smalaste ställe är passagen bara cirka femtio kilometer. Att spinna en action thriller om detta är alltså frestande och ganska givande. Clancys sätt att skriva, som denna Greany nu ärvt, är emellertid så stereotypt att lusten går ur läsaren, åtminstone den mer till åren komna läsaren. Fullt krig bryter ut, tanks rullar över den Litauiska gränsen, fartyg sänks, presidenter brottas med problematiken och till slut övervinner Jack Ryan Jr. alla mindre problem, medan hans pappa USAs president Jack Ryan Sr. sätter sin “opposite number” i Ryssland på pottan. Boken äntligen avslutad, midnatt råder, tyst det är i huset och jag kan gå och lägga mig.