Boken är inhandlad på mässan, där jag också såg, men inte hörde, författaren föreläsa om den. Jag har länge förhållit mig rätt skeptisk till den inhemska litteraturen, men denna gång haft turen att stöta på en pärla.
Det är fråga om ett memoarverk, varvat med reflektioner om skillnaderna i journalistisken i Sverige respektive Finland och därtill påspätt med anekdoter och ”fall” av ibland rätt hisnande slag. Författarens karriär gck över journalistik i vårt Studentblad till Aftonbladets kultursidor, därifrån till en chefredaktörsstol och vidare till att bli PO, eller Allmänhetens Pressombudsman.
I motsats till bruket i engelska böcker upptar försättsbladen ingen lista på hennes tidigare böcker, vilket måste anses vara en svaghet som det nybildade Förlaget får stå för. En titt i Google ger vid handen att hon skrivit en hel rad böcker: I väntan på vadå 1976; Jag älskar mig: gåtan Albert Speer 1980; Vår tids hjältar 1986; Mannen i mitt liv 1998; Tills vingen brister 2002; Taxar, kärlek och sorg 2007; The Heart of Jussi Björling 2011 och slutligen denna.
Boken kännetecknas av en vardaglig ledighet i stilen som känns mycket naturlig och fräsch. Författaren sticker inte under stol med att hon anser sig vara en begåvning, en framgångsrik sådan. Nu har jag inte läst något annat av henne, men jag är benägen att ge henne rätt – hon är bra.