Före denna högst mediokra rättegångsroman har Grisham skrivit 26 liknande. Av dem har jag läst en två tre, många. Varför jag alltid förfaller till att köpa Grisham och thrillerförfattare i ropet förstår jag inte riktigt, men skulle jag förstå så inte gjorde jag väl det då.
Denna gång gäller det en testamentstvist, kombattanterna är testators medelålders son och dotter, som blivit utelämnade ur testamentet och testators svarta hushållerska som får allt. Bäddat för en intressant process där en av frågorna naturligtvis är om testator och hushållerskan först bäddat ihop sig. Efter oändliga vedermödor, otillbörligt förfarande från barnens sida och andra vedermödor som upptar blott alltför många ris papper (sidor i boken) vinner hushållerskan. Hon visas vara barnbarn till offret för testators fars illvilja, en kantänka markägande svarting, som fick sona att han varit „uppity” nog att ärva mark, genom att bli lynchad. Testamentet var alltså ett uttryck för testators önskan om försoning, därmed förståeligt och juridiskt acceptabelt trots att det var handskrivet bara ett dygn före testator hängde sig i samma träd där lynchningen varit.
Sydstatsproblematik m.a.o. i starka doser. Det hela uppjazzat med att testator lämnade efter sig över tjugo miljoner dollar åt sin hushållerska. Goda och onda, men skickliga advokater, en trött gammal domare och en övervägande vit jury bildar sedan kringbyggnaden kring dramat.
Grisham säljer ju uppenbart bra så det måtte finnas ett behov av att förklara och tillrättalägga allt vad som skett i sydstaterna genom åren. En uppgift, som förmodligen är sann, är att antalet lynchningar från slutet av artonhundratalet och fram till tjugotalet uppgår till över tretusen, varav majoriteten svarta och nästan alla andra i „vilda västern” där häst- och kreaturstjuvar utan pardon hängdes över närmaste gren.
Grisham gör ett gediget arbete, men det är fråga om produktion inte litteratur.