Nutidshistoria med journalistiskt grepp. Kända fakta om Kim Il Sung blandade med berättelsen om en okänd avhoppare med MIG, som tidsmässigt ytterligt olämpligt landade i Seoul strax efter vapenstilleståndet då Kim var på tiggarbesök hos Stalin.
Kim IL Sung gjorde sig känd som motståndsman i Manchuriet under den japanska ockupationen. Motståndet var fåfängt och han tillbringade en längre tid på ryska sidan gränsen. Efter kriget återvände han till Korea och lyckades, tack vare sitt rykte från en Manchurisk raid, nästla sig in i den kommunistiska partitoppen. Sedan blev det en fråga om utnötning av konkurrenter och uppblåsning av egot via effektiv propaganda.
Kims diktan och traktan stod till ett anfallskrig mot Sydkorea, som då ännu var svagare och mindre än Nord Korea. Stalin var först emot, men lät sig nötas ned och godkände till slut på villkor att ryskt material, men inga ryska styrkor skulle delta. Mao som just hade kommit till makten accepterade att hjälpa. Anfallet lyckades till en början bra och styrkorna trängde ända ner till Pusan i sydost (där jag också en gång besökt Huyndais enorma varv). USA fick dock FN med sig och samlade ihop en koalition som lyckades driva tillbaka Nord Koreanerna upp mot Yalu floden, gränsen mellan Korea och Kina. Därefter böljade markstriderna fram och tillbaka i åratal, men de stridande parterna var kinesiska trupper å ena sidan och USA på den andra. Vid det laget var Kim Il Sung helt utmanövrerad och nedtystad.
Stalins död och det låsta läget ledde ytterst långsamt till ett vapenstillestånd. Kim kunde komma upp ur sitt råtthål och betrakta sitt fullständigt sönderbombade land. En våldsam kampanj, mot alla som hotade hans position, tog vid. Då det mesta i politiken och anfallskriget gått på sned så var det inte svårt att hitta skyldiga. Huvuden rullade och Kim Il Sung befäste sin position.
Piloten som utgör bokens andra hörnsten kom från en familj som fått lida i Kims utrensningar. Han var bara nitton när han påbörjade sin pilotutbildning tryggt på andra sidan gränsen i Manchuriet. Det aktiva luftförsvaret mot USAs bombarflottiljer bestod av några grupper MIG förda av erfarna ryska piloter (trots Stalins beslut), som opererade från kinesiskt territorium. Småningom började de amerikanska jaktplansflygarna anfalla flyg också på den Manchuriska sidan gränsen, trots uttryckligt förbud och den känsliga situationen vis à vis FN. Några bombanfall mot baserna gjordes inte, men lyftande och landande skol- och jaktplan sköts ned i massor.
Så mycket om bokens innehåll. Stilen är alltså lättsamt och kortfattat journalistisk. Någon höjdare är det inte fråga om, men en god repetition i en angelägen del av efterkrigshistorien. Tredje generationen Kim har fortsatt i farfars fotspår, om hans framfart skrev det att en general, som nyligen ställdes inför exekutionsplutonen, var den första som på nära håll fick se mynningselden från en trettio mm luftvärnskanon rakt framifrån. Han överlevde inte för att föra sin erfarenhet vidare.