Nu vet jag med mig att jag klampar på där jag inte hör hemma. Att komma med ett tyckande om Wahlroos bok skulle kräva en helt annan kunskaps-bakgrund än den jag besitter. Har dock en gång i tiden beslutat skriva anmälningar om böcker jag läst och känner mig därför bunden till att inte nonchalera Wahlroos.
Författaren kritiserar Piketty, Keynes m.fl., han förordar att centralbankerna skulle ta i bruk negativ ränta och han förfasar sig över följderna av lånefinansierad ”elvytys”.
Han skriver många träffsäkra kommentarer, men risken är att de tagna ur sitt sammanhang, som citat, misstolkas och används för att smutskasta hans välgrundade argumentering. Detta har man ju redan märkt tecken på i aktuell polemik. För min del uppfattar jag de tillspetsade yttrandena som ett sätt att klargöra de yttersta konsekvenserna av politiska och ekonomiska beslut, inte som en form av trosbekännelser av en högerförvirrad hjärna.
Men visst är de tillspetsade uttrycken häftiga: ” Euroopan jäykillä työmarkkinoilla on hyväksytty tolkuttomia palkankorotuksia samaan aikaan kun maailmanlaajuisille työmarkkinoille on tullut miljardi uutta työntekijää, jotka tekevät työtä paljon halvemmalla kuin eurooppalaiset”
Ei ole mikään sattuma, että Yhdysvaltain historian suurin paikallishallinnon vararikko tapahtui Detroitissa eli kaupungissa, jossa työvoima oli kaikkein järjestäytyneintä.”
Det är alltså fråga om en högaktuell och högintressant bok som utkom lämpligt till vårt riksdagsval och möjligen kan spela en viss roll för Sipilä när han våndas med sin regeringsbildning.