Grishams romaner kan väl knappt någon ha undgått under det senaste decenniet. Här är hans jurist, alltid i huvudrollen, en ung kvinna som städas bort under recessionen från en jättebyrå i New York. Hon tar ett jobb som volontär på en rättshjälpsbyrå i Virginia, långt inne i Appalackerna.
Byn där hon hamnar har alltid hyst kolgruvearbetare, men gruvorna har på sistone bytt skepnad. Från att ha varit underjordiska har de förvandlats till att vara dagbrott, så att man hyvlar av bergstoppar lager för lager. Allt bråte dumpas hänsynslöst över kanten i nedanförliggande dalar.
Rättshjälpsbyråns jurister ställs i fall efter fall mot gruvägarna, nota bene en av dem en rysk oligark. Än har vattenflödet i floder förgrumlats och förgiftats, än har stora stenblock slungats ned och krossat bostäder. Flickan är först förskräckt, sedan mogen att sticka iväg, men växer till slut med ansvaret och stannar kvar för en längre period för att fullfölja en rättsprocess. En uppbygglig historia – men inte särskilt läsvärd dito.