Ruth Rendell, Baroness Rendell of Babergh, som hon adlades till för sina framgångar med böckerna om Inspector Wexford, har skrivit sin sista bok.
The Girl Next Door handlar om åldrandet sett ur olika perspektiv. Ett gäng barn hittar en underjordisk lekplats. Sextio år senare hittar man en plåtask innehållande två händer från olika personer på platsen då man gräver en ny husgrund där.
Gänget barn har åldrats och är nu i sjuttio-års åldern. De sammanförs av polisundersökningen och läsaren får följa deras liv glimtvis och deras nuvarande situation på djupet. Detta ger författaren möjligheten att väva in flere olika scenarier för åldrandet som upplevelse.
Den här mångbottnade approachen är inte alldeles lätt att smälta ur deckarsynpunkt, det finns ingen aktiv polisinspektör som leder spaningarna. En möjlig förövare av brottet, som begicks under krigstid och därför inte orsakade spaningar efter försvunna personer, är förälder till en av sjuttioåringarna och skall inom kort fylla etthundra.
Alltså en mycket annorlunda bok, som medveten avslutning på en lång författarkarriär. När man som läsare är bara tio år yngre än författaren och långt över de sjuttio, så blir denna exposé över åldrandets problem, frestelser, glädjeämnen och förödmjukelser till en intrikat och ganska spännande väv. Däremot tror jag inte att yngre läsare blir entusiasmerade av den.